Himmelsk upplevelse & tankar på ett berg

Daniel for till Hudik för en rep-helg med bandet & jag -stannade hemma & myste med migsjälv & Anna. Den soliga lördagen kändes först som en höstdag, där jag stegade in på polishuset i halvlortiga festivalpjucks (Japp, nu kan jag verkligen säga det & mena allvar) och hamnade i en rymd-framtidsliknande byggnad som från utsidan såg ut som en militärborg. de hade verkligen lagt krut på insidan, dedär poliserna, där intrycket var som hämtat ur en science fiction - film med draperi - diskar i en halvcirkel. Jag hoppade in bakom ett av skynkena, med hjälp av min nummerlapp. Där satt inte en man med silverväska utan en prydlig liten dam som förtjust skrek till när hon såg att jag också hade varit i Kenya. Vart var du då? Vad gjorde du där? Var det fint, tyckte du? Som ett nyfiket litet barn. Jag blev hel-charmad & lade uppspelt tummarna på de röda framtids-fingeravtrycks-plattorna. Men inte ett skit hände. Vi duttade mina fingrar i fett på en pappers-servett men mina torra fåtöljen-disk-händer vägrade ge med sig. Till sist fick vi bryta mot reglerna och jag hoffade upp pekfingrarna & tryckte till och... Så! ett nytt pass levereras med ett sms från de coola poliserna i framtids - byggnaden så att jag och Daniel kan flyga ner till segelbåten, mamma och pappa i Kroatien, delfinerna och det turkosa vattnet och mysiga gränderna och naturhamnarna.

Sen gick vi på bonde-marknad där bönder sålde mysiga hemmagjorda färskvaror under de gröna alle'-träden i skuggan, såsom honung där man såg bina i en liten låda, hemgräddat knäckebröd och inlagd gurka. Ja, jag har verkligen ändrat intrycket av Stockholm. Inte så pjåkigt, faktiskt :) SPECIELLT inte när man skuttar in i S E C O N D - H A N D - H I M L A - P A R A D I S E N alltså. Jag får frispel, doftar, känner, letar, trycker, svettas av upphetsning & ögonen ställs in som på en automat: leta, leta, finns det potential i dethär? Det är så kreativt att vandra runt i sådana butiker, att jag blev lite deppig när jag hamnade i den prydliga VeroModa butiken vid Hötorget. Allt var så förutsägbart & alla handlade samma ting. Nja, inget för mig.

dagen gav mig färgglada fynd & ett avslappnat sinne, som förhöjdes av tjejkvällen i vårt hem.

Så vaknar jag, mega-utvilad 10 stock-sten-timmar senare till en vacker dag med en joggingtur längs hav, klippor, trappor & träd, med en grande frukost för att sedan packa en bär-kasse med fleecefilt och allt man kan göra inne som man likväl kan göra ute, inklusive äta en chokladpralin, och så bar jag iväg med mig själv till en solig blåsig klippa iklädd linne & mys-jeans. Kreativiteten bara kom flytande som havet där jag satt och sydde, tänkte, rimmade, skrev ner och pysslade med ett paket till en hemlig donna...

4 timmar senare befinner jag mig i Annas fotostudie med tända ljus och ljus-reflektor-skivor riktade mot soffan hon ska lägga ut på blogget. Soffan var vår modell och vi testade smycken, olika poser, mysbelysning och ommöblering. Nu ska skiten SÄLJAS. Jag hade verkligen gått på vad jag såg om jag var en soff-letande soff-lös.

Nu längtar jag som in i bara den efter att min man ska stega in i hallen med rosiga kinder så att jag kan anfalla honom med en stor kram och en näsa som äntligen igen får andas in Daniel.