Jag börjar så sakteliga anpassa mig, till det nya kapitlet av mitt liv som jag varit redo för så länge men som skedde så plötsligt & som var så mycket tur, där jag sitter med Annas mjuka fleecefilt över axlarna med chokladindränkta gojii-bär på tungan & värkande men glada fötter efter en heldags ta-vara-på-tagande-av-att-kunna-gå-i-skitmysiga-butiker-i-Stockholm-tripp.
Ja, här bor jag plötsligt; lundahjärtat fick ställa om. Jag hamnade i Stockholm för att min drömutbildning lockade mig hit & jag blev lockad. Ja, snart bor jag plötsligt med Daniel som gjort mig så innerligt förälskad sedan tre år tillbaka & jag ska få mitt Amelie-rus [i slutet på filmen, alltså], på en yta av 20 kvadrat med cafe'jobbet kvarteret bort.
Vi ska samla pengar ett litet tag, tänkte vi, och så gör vi det. Vi ska laga mat i ett pentry i en sväng, vi ska bjuda in vänner fast de inte får plats & vi ska visst få in jul-pepparkakorna i den lilla lilla ugnen & disken i den lilla lilla maskinen & skorna på den lilla lilla skohyllan & alla våra mängder av kläder i den lilla lilla garderoben. Men takhöjd, det har vi stort av. Och jag ska anordna en liten indiska-sittplats invid det gamla fönstret & jag ska sy kuddfodral, pyssla & komma på. Vattna en kaktus & göra min egen musli.
Vara. Med Daniel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar