Mot Kroatien

Nu åker jag och seglar med min Daniel och min familj. Jag är hemma igen den 6 September. Ha det fint allihop!

Vänner för livet

Igår började jag & Daniel med en promenad bland lummiga kullar för att avsluta på döds-tomma-och-onödigt-uppbyggda Heron City med världens livgivande tjejgäng. Det var som att trycka dit den sista pusselbiten. Jag blev så lycklig. De hade färdats från Nyköping för att titta på bio, bara det lite gulligt i sig. Jag SUPER-PASSADE-PÅ, så att säga. Det första jag tänkte när Daniel & jag entrade Heron och såg alla bio-affisherna på väggarna var; "Gud vad jag aldrig skulle betala för att gå och se på Baksmällan". Tio minuter senare har jag köpt en Baksmällan-biljett till mig och en Baksmällan-biljett till Daniel & fått de sämsta platserna i en undanskuffad kant. Men vad gör man inte när en Therese, en Jennie och en Linnea sitter till vänster om en när jag helst hade velat ha dem hos mig dagutochdagin. Jag får liksom passa på. Filmen var faktiskt ganska bra, och vi snodde åt oss bra platser i alla fall.

Det var tufft att skiljas åt. Där de skuffade in sig i den lilla gråa bilen påväg tillsammans mot tryggheten och igenkännheten. Uppväxten. Jag insåg, när jag inte längre kunde se bilen med mina brungröna ögon, att vi blivit så stora och alla verkligen ska åt olika håll. Norge. Stockholm. Uppsala. Försjutton-helajordenrunt.

Kanske kan man ändå se ett träd framför sig. Ett kraftigt ek-träd som är grönt och lummigt och håller för alla vindar. Det har bara växt ut lite nya grenar, en för oss var, där vi sedan ska så nya blad. Men vi är alla små myror som likväl kan krypa tillbaka nedför stammen så att vi kan hälsa på varandra igen. För när allt känns otryggt, när löven blåser av, så står alltid stammen kvar där, fast och stabil och varm oavsett hur kallt det blåser.

Det kom jag på där jag gick genom natten, handihand med en av mina bästa vänner, Daniel.

Vänner är verkligen något att leva för. Särskilt Er.

Himmelsk upplevelse & tankar på ett berg

Daniel for till Hudik för en rep-helg med bandet & jag -stannade hemma & myste med migsjälv & Anna. Den soliga lördagen kändes först som en höstdag, där jag stegade in på polishuset i halvlortiga festivalpjucks (Japp, nu kan jag verkligen säga det & mena allvar) och hamnade i en rymd-framtidsliknande byggnad som från utsidan såg ut som en militärborg. de hade verkligen lagt krut på insidan, dedär poliserna, där intrycket var som hämtat ur en science fiction - film med draperi - diskar i en halvcirkel. Jag hoppade in bakom ett av skynkena, med hjälp av min nummerlapp. Där satt inte en man med silverväska utan en prydlig liten dam som förtjust skrek till när hon såg att jag också hade varit i Kenya. Vart var du då? Vad gjorde du där? Var det fint, tyckte du? Som ett nyfiket litet barn. Jag blev hel-charmad & lade uppspelt tummarna på de röda framtids-fingeravtrycks-plattorna. Men inte ett skit hände. Vi duttade mina fingrar i fett på en pappers-servett men mina torra fåtöljen-disk-händer vägrade ge med sig. Till sist fick vi bryta mot reglerna och jag hoffade upp pekfingrarna & tryckte till och... Så! ett nytt pass levereras med ett sms från de coola poliserna i framtids - byggnaden så att jag och Daniel kan flyga ner till segelbåten, mamma och pappa i Kroatien, delfinerna och det turkosa vattnet och mysiga gränderna och naturhamnarna.

Sen gick vi på bonde-marknad där bönder sålde mysiga hemmagjorda färskvaror under de gröna alle'-träden i skuggan, såsom honung där man såg bina i en liten låda, hemgräddat knäckebröd och inlagd gurka. Ja, jag har verkligen ändrat intrycket av Stockholm. Inte så pjåkigt, faktiskt :) SPECIELLT inte när man skuttar in i S E C O N D - H A N D - H I M L A - P A R A D I S E N alltså. Jag får frispel, doftar, känner, letar, trycker, svettas av upphetsning & ögonen ställs in som på en automat: leta, leta, finns det potential i dethär? Det är så kreativt att vandra runt i sådana butiker, att jag blev lite deppig när jag hamnade i den prydliga VeroModa butiken vid Hötorget. Allt var så förutsägbart & alla handlade samma ting. Nja, inget för mig.

dagen gav mig färgglada fynd & ett avslappnat sinne, som förhöjdes av tjejkvällen i vårt hem.

Så vaknar jag, mega-utvilad 10 stock-sten-timmar senare till en vacker dag med en joggingtur längs hav, klippor, trappor & träd, med en grande frukost för att sedan packa en bär-kasse med fleecefilt och allt man kan göra inne som man likväl kan göra ute, inklusive äta en chokladpralin, och så bar jag iväg med mig själv till en solig blåsig klippa iklädd linne & mys-jeans. Kreativiteten bara kom flytande som havet där jag satt och sydde, tänkte, rimmade, skrev ner och pysslade med ett paket till en hemlig donna...

4 timmar senare befinner jag mig i Annas fotostudie med tända ljus och ljus-reflektor-skivor riktade mot soffan hon ska lägga ut på blogget. Soffan var vår modell och vi testade smycken, olika poser, mysbelysning och ommöblering. Nu ska skiten SÄLJAS. Jag hade verkligen gått på vad jag såg om jag var en soff-letande soff-lös.

Nu längtar jag som in i bara den efter att min man ska stega in i hallen med rosiga kinder så att jag kan anfalla honom med en stor kram och en näsa som äntligen igen får andas in Daniel.

Ett nytt kapitel

Jag börjar så sakteliga anpassa mig, till det nya kapitlet av mitt liv som jag varit redo för så länge men som skedde så plötsligt & som var så mycket tur, där jag sitter med Annas mjuka fleecefilt över axlarna med chokladindränkta gojii-bär på tungan & värkande men glada fötter efter en heldags ta-vara-på-tagande-av-att-kunna-gå-i-skitmysiga-butiker-i-Stockholm-tripp.

Ja, här bor jag plötsligt; lundahjärtat fick ställa om. Jag hamnade i Stockholm för att min drömutbildning lockade mig hit & jag blev lockad. Ja, snart bor jag plötsligt med Daniel som gjort mig så innerligt förälskad sedan tre år tillbaka & jag ska få mitt Amelie-rus [i slutet på filmen, alltså], på en yta av 20 kvadrat med cafe'jobbet kvarteret bort.

Vi ska samla pengar ett litet tag, tänkte vi, och så gör vi det. Vi ska laga mat i ett pentry i en sväng, vi ska bjuda in vänner fast de inte får plats & vi ska visst få in jul-pepparkakorna i den lilla lilla ugnen & disken i den lilla lilla maskinen & skorna på den lilla lilla skohyllan & alla våra mängder av kläder i den lilla lilla garderoben. Men takhöjd, det har vi stort av. Och jag ska anordna en liten indiska-sittplats invid det gamla fönstret & jag ska sy kuddfodral, pyssla & komma på. Vattna en kaktus & göra min egen musli.

Vara. Med Daniel.