Att bo i stan är som en film

Att bo i en lägenhet i stan är som en film. Det låter kanske märkligt, men faktum är att det stämmer - i alla fall för mig (och Therese). Jag bor ganska i o-stan, jag. Det innebär framför allt motion, men även planerande, frusenhet, tid, regnande, blåsande, motvindande och annat. Opraktiskt när man hade planerat att komma hem sent som fan. Då blir det denhär tankegången att "Oh-shit-det-enda-jag-vill-nu-är-att-vara-i-mitt-hus-,-dricka-2-liter-vatten-och-sedan-dö-påväg-ner-i-sängen". Då är man liksom inte supersugen på att - Wihoo! - cykla tre kilometer innan man kan påbörja ovanstående "komma-hem-från-typ-en-fest-ritual".

Sara slipper allt det här. Sara har flyttat. Till stan. Hon har flyttat rakt in i filmen. I stan kan inget negativt hända. Om man bor i stan är allt perfekt. Sara kan gå fram till köksfönstret och se en massa mysiga stads-kråkor, se ett mysigt riksbanken-harry-potter-slott, se en massa mysiga människor som cyklar och går och sånt, mysa ner sig i sammanhållningen och vetskapen om att även hon är med i en film.

Om jag bodde i stan skulle det liksom vara sol varje dag, det skulle vara ljust och jag skulle kunna stå och baka i myskläder i mitt ljusa kök och komma på att det fattas jäst och bo strax ovanför Hemköp och kila ner i bara dessa mysbyxor och typ jättemysiga innetofflor. Sånt skulle gå i den här filmen! Man kan också komma på att man vill köpa typ en halsduk, eller en kokosboll, eller hyra film, eller fika snabbt, och så vidare. Då kan man även råka stöta ihop med nån oväntad bekant på väg till den plats man nu är påväg. Allt händer här. Allt är mysigt. Och om man bor i stan kan man gå på krogen och komma på att "shit jag är i desperat behov av en hårtofs!" för att sedan gå tre meter för att hämta en. Eller om man heter Freja, "shit, jag har glömt mitt pass för sjunde gången och jag är lite trött på att cykla sammanlagt 6 km. för att få komma in här". Det skulle jag slippa. Det är nästan så jag skulle FÅ en lägenhet i stan av kommunen, för att jag är lite handikappad på det viset. Då minskar riskerna att jag kör ihjäl mig, men även att jag cyklar på en tant/andra levande organismer som strosar runt på Nyköpings alla gator.

Om jag skulle flytta till stan ser jag framför mig detta: Det skulle vara skitljust överallt, jag skulle ha en skitstor ljus säng, IKEA-möbler och fräsha grejer, det skulle vara lördag förmiddag, det skulle vara vår, det skulle finnas en stor balkong med en mysig fåtölj med ett fårskinn i och så skulle jag sitta där, inlindad i täcke och äta kokosbollar och dricka the och sola samtidigt som jag sitter och skriver en låt på min nyinköpta bärbara dator. Oj! Vilken dag det skulle vara! Wow! Om det sedan skulle vara brist på efterfester nånstans så skulle det inte längre vara det för då skulle jag kunna ha det. Och då skulle mamma och pappa bo precis bredvid men att ställena satt ihop på nåt vis. Shit, vad jag skulle vilja regissera den här filmen!