Numera erbjuder Expert även hjälp till kineser som inte förstår sina räkningspapper OCH pensionärshjälp på hög nivå. I alla fall om ni hoppar in i Expertbutiken på Öster, om en viss Freja jobbar där just då.
Idag skedde två händelser som gjorde hela min dag. Efteråt kände jag mig som en räddande ängel, och jag var uppfylld av glädje och den uppskattning jag fick från de människro jag idag hjälpte. Mitt nya namn borde bli Engelbrekt. Härmed är jag en sån.
Jag hade varit ute från jobbet och Expertbutiken nån minut för luftintag, och stövlar in igen för att möta en tom Expertbutik sånär som på en kines som såg väldigt hjälpvillig ut. Jag frågade med god affärs-anda "Kan jag hjälpa dig med något?", och han säger på kines-engelska "Do you speak English?". När jag sa "yes" trodde han först inte på mig. Vet inte varför, men jag såg väl inte så engelsk:ig ut kanske. I denna historian spelar det ingen roll i alla fall. Han höll
fram två räkningspapper av företaget Vattenfall, och sade med förbryllad kines-min "I have just moved to Sweden and I know this is some kind of bill, but I don't know for what and I don't know what is stands here". Jag tänkte "Oh, vad kul att få försöka hjälpa så gott jag kan på engelska" och körde igång. Vi stod där i kanske 10 minuter. Han pekade på olika namn, till exempel "Elnäts...nånting". Jag höll för allt utom "El" och så berättade jag att det stod för electricity plus att jag sa det på svenska. För att förklara ordet nät, började jag visa en spindel med fingrarna, som gjorde ett jävla nät - och det roliga var att han förstod. Han gick där ifrån med ett leende, när han hade kommit dit med bekymrad min. Och jag kände mig stolt.
Dagens andra "first Aid" tillkom på följande sätt: Michelle hade haft en tant-kund och kom sen till mig och sa sorgset "Det var så synd om tanten som var här inne nyss, för hon såg väldigt dåligt och hade kommit hit i taxi för att köpa en radio. När hon insåg att det fanns två expert butiker i stan och att detta var fel, tittade hon ut genom skyltfönstret
bara för att konstatera att taxin hade kört iväg. Michelle fick jättedåligt samvete eftersom tanten undrade hur långt det var dit och vart den låg och att hon såg ju så dåligt. Hon kunde inte lämna butiken för att hjälpa tanten, men det kunde ju jag. Så även denna gång blev det som en film. Jag halvskriker: "Jag fixar det!!". Michelle och jag rusar ut på gatan, och kisar med ögonen för att bättre kuna urskilja en tant. Det är inte så lätt, alla gånger nämligen. Michell
skriker, likt om vore en film: "Där är hon!!" Och jag är inte sen att svara "Jag fixar deeet!". Det regnar men jag hinner inte ta på mig någon jacka här inte. Jag har ju tanter att rädda! Jag grabbar tag om hennes axel och förklarar läget. Då utbrister hon i värsta leendet och tackar mig ända in irån sitt hjärta. Sedan går vi där, arm i arm och talar om livet, påväg till expertbutik 2. Skylten lyser upp hela torget - tycker i alla fall jag. Så jag säger: "Seer du skylten - nu är vi nära!!". Eftersom hon inte ser ett skit svarar hon naturligtvis "nääe" och jag tänker doh! Väl framme stegar jag upp för experttrappan, håller upp dörren och tar tag i hennes lilla tanthand. Så är hon inne. Och jag har räddat hennes dag. Hela vägen tillbaka till Expert 1, i ösregnet, skrattar jag inombords.
fram två räkningspapper av företaget Vattenfall, och sade med förbryllad kines-min "I have just moved to Sweden and I know this is some kind of bill, but I don't know for what and I don't know what is stands here". Jag tänkte "Oh, vad kul att få försöka hjälpa så gott jag kan på engelska" och körde igång. Vi stod där i kanske 10 minuter. Han pekade på olika namn, till exempel "Elnäts...nånting". Jag höll för allt utom "El" och så berättade jag att det stod för electricity plus att jag sa det på svenska. För att förklara ordet nät, började jag visa en spindel med fingrarna, som gjorde ett jävla nät - och det roliga var att han förstod. Han gick där ifrån med ett leende, när han hade kommit dit med bekymrad min. Och jag kände mig stolt.
Dagens andra "first Aid" tillkom på följande sätt: Michelle hade haft en tant-kund och kom sen till mig och sa sorgset "Det var så synd om tanten som var här inne nyss, för hon såg väldigt dåligt och hade kommit hit i taxi för att köpa en radio. När hon insåg att det fanns två expert butiker i stan och att detta var fel, tittade hon ut genom skyltfönstret
bara för att konstatera att taxin hade kört iväg. Michelle fick jättedåligt samvete eftersom tanten undrade hur långt det var dit och vart den låg och att hon såg ju så dåligt. Hon kunde inte lämna butiken för att hjälpa tanten, men det kunde ju jag. Så även denna gång blev det som en film. Jag halvskriker: "Jag fixar det!!". Michelle och jag rusar ut på gatan, och kisar med ögonen för att bättre kuna urskilja en tant. Det är inte så lätt, alla gånger nämligen. Michell
skriker, likt om vore en film: "Där är hon!!" Och jag är inte sen att svara "Jag fixar deeet!". Det regnar men jag hinner inte ta på mig någon jacka här inte. Jag har ju tanter att rädda! Jag grabbar tag om hennes axel och förklarar läget. Då utbrister hon i värsta leendet och tackar mig ända in irån sitt hjärta. Sedan går vi där, arm i arm och talar om livet, påväg till expertbutik 2. Skylten lyser upp hela torget - tycker i alla fall jag. Så jag säger: "Seer du skylten - nu är vi nära!!". Eftersom hon inte ser ett skit svarar hon naturligtvis "nääe" och jag tänker doh! Väl framme stegar jag upp för experttrappan, håller upp dörren och tar tag i hennes lilla tanthand. Så är hon inne. Och jag har räddat hennes dag. Hela vägen tillbaka till Expert 1, i ösregnet, skrattar jag inombords.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar